Vi vänder oss mot solen, våra ansikten dricker ljus och värme. Och med vi menar jag allt levande. Utom mullvadar och fladdermöss. Och kanske någon annan liten varelse. Men vi andra. Åh, som vi njuter. Den här blomman t ex, som fångar solen och skapar en liten sol på marken. Sol. Värme. Ljus. Kärlek.

Eller, jag vet inte hur hemlig den här, men varje gång jag går förbi det här huset och om våren ser hur trädgården växer vilt och fritt, blir jag glad. Jag fantiserar om vem som bor där, vad är det för figur som har sådan avslappnad och skön inställning till sin trädgård. Gräset växer smaragdgrönt och högt. Blommorna sticker upp här och där som färgklickar. Mitt i allt står det inte så stora vita huset, utan att förhäva sig. Det bara står där mitt i all grönska och blomste

Det vackraste ord jag vet med en doft av vår och skimmer av kvällsljus. Det är en sådan kort tid. En kort tid av apelblomsblomster, av fågelsång, av kvällsljus och doftspår i brisen. En tid med maskrosbarn som modigt flyger rakt ut mot gräsmattan, gärna hand i hand med någon syster eller bror. Den här tiden när våren smyger sig in i försommaren.

I sommar fyller min mamma Britt 85 år. Hon fick covid tidigare i år och överlevde det men blev så dålig att hon fick flytta till ett äldreboende. Min lilla mamma... där ligger hon i sängen och hon är så liten nu. Hon vars händer har burit och vårdat sina tre barn och sina barnbarn. Hon som har berättat sagor, skojat, vikt tvätt, skrattat och dansat medan bulldegen jäste. Ella Fitzgerald sjöng och mamma sjöng med. Mamma som har cyklat långa sträckor i Sverige, äventyr som ung

Efter några förkylda och trista dagar så kommer hon på besök, Hildegard, min fina dotterdotter. Hon har med sig redskap av olika färger och former. Det gäller att välja rätt. Hon har i alla fall placerat dem snyggt så att hon för bra överblick. Pappa är med och lyfter på plattor, här kan man se var myrorna bor. Det hade regnat hela dagen, men så kom solen och hälsade på en stund. Min vackra lilla tös, med ett hår som börjat locka sig. I en värld som hon är nyfiken på. Så g

Att bära sitt hem med sig, alltid. Att gå långsamt genom livet, söka skydd när det behövs och modigt vara sårbar på färden. De är vackra, sniglarna - i sin enkelhet.

Varje levande varelse behöver luft och sol, även några droppar av regn. Nu har Sayang fått en liten trädgård och som hon trivs. Dessutom är det gott att fånga henne med kameran när hon njuter av ljus och bris.